måndag

24 apr

Och han sade till dem: "Akta er för allt habegär. En människas liv beror inte av överflöd på ägodelar." (Luk 12:15)

Thomas Merton skriver i en av sina böcker: ”Våra sinnen liknar skatorna. De plockar upp allt som glittrar utan att bry sig om hur okomfortabla våra bon blir med all den där metallen i sig.” Jesus varnade oss för habegäret. Det har en tendens att förblinda oss. Det får oss att ständigt jaga nya saker utan att vi någonsin blir tillfredsställda. Så fort vi äger det vi trånat efter, mister det sin glans och gör ”våra bon” obekväma. I Ordspråksboken ber Salomo ”gör mig varken fattig eller rik. Ge mig bara mitt beskärda bröd” och han fortsätter ”gör mig varken så mätt att jag förnekar dig och säger ’Vem är Herren?’ eller så utblottad att jag stjäl och kränker min Guds namn.

BÖN

Jesus, jag ber att du idag ska hjälpa mig att vara tacksam för det jag har. Hjälp mig att vara nöjd och lita på att du kan tillfredställa all min längtan. Du känner varje behov och vet vad som är bra för  inte bara för mig men också för människor som finns runt omkring mig idag.

söndag

23 apr

”Så älskade Gud världen att han gav den sin ende son, för att de som tror på honom inte skall gå under utan ha evigt liv. ”  (Joh 3:16)

Hon satt och tuggade tuggummi medan hon lyssnade till Bibelundervisningen. Fötterna hade hon placerat högt på ryggstödet framför. Ungdomskonferensen hade hållit på några dagar och nu undervisade jag om hur man blir frälst. Jag talade om de två villkor som står i Rom 10:9 för att man ska kunna bli frälst. Man måste tro att Jesus lever och så måste man vara villig att bekänna honom som Herre i sitt liv, det vill säga att låta honom bestämma över mig. Plötsligt höjde hon rösten och sa: ”Jamen så lätt är det ju inte”. Jag kontrade med att. ”Jo så lätt är det”. Hon såg tvivlande på mig och jag avslutade undervisningen. I konferensens avslutningsgudstjänst, någon dag senare, hade vi en ínbjudan för dem som ville komma fram och bli frälsta. Min glädje var stor när jag såg henne bana sig väg fram mellan alla ungdomar för att få uppleva undret i sitt eget liv.  Där och då fick hon uppleva frälsningen.

BÖN

Herre, du vill ha gemenskap med varenda människa. Ingen är oviktig för dig. Du dog för att alla människor ska kunna bli frälsta om de bara vill. Hjälp mig att idag leva så att någon enda människa får lust att lära känna dig. 

lördag

22 apr

”På dig förtröstade våra fäder, de litade på dig och du kom dem till hjälp. De ropade till dig och blev räddade. De litade på dig och du svek dem aldrig”…” (Ps 22:5)

Vilken uppmuntran det är att höra talas om vad Gud har gjort för andra. När jag var barn lyssnade jag gärna till berättelserna om hur Gud hade gripit in i människors liv. Vi mår bra av att bli påminda om vad Gud har gjort förr. Det hjälper oss att lita mer på honom i nuet. Men Gud handlar inte alltid på det sätt som vi tror att han ska handla.
Jag skulle besöka en gudfruktig men cancersjuk vän, som betytt mycket för mig i min kristna utveckling. Jag ville så gärna förmedla tröst och uppmuntran till henne. Jag läste Bibeln och bar och försäkrade henne om att Gud älskade henne, men jag kände att jag inte riktigt nådde fram. När jag skulle lämna henne vände jag mig om i dörren för att säga ett sista farväl. Då sprack hennes ansikte upp i ett stort leende och så utbrister hon: ”Rut, nu när du log mot mig, då var det från Herren!”

BÖN

Tack Gud för att du aldrig sviker dem som litar på dig. Tack att du vill använda oss som dina budbärare, inte alltid på det sättet som vi tror eller skulle önska, men så att det blir till nytta och glädje för våra medmänniskor.  

fredag

21 apr

”Du skall inte mer kallas ”den övergivna”…” (Jes 62:4)

Gud lovar att den som vänder om till honom ska få upprättelse. Han eller hon ska få ett nytt namn. Namnet representerar vår identitet. När vi lägger vårt liv i Guds hand gör han något fullständigt nytt i våra liv. Han ger oss en ny identitet. Han förvandlar sorgen till glädje och mörker till ljus. Den som förut kallades den förskjutna och den övergivna får ett nytt namn ”hon som jag har kär” säger bibelordet.

BÖN

Tack Herre för att du som äger all makt i himmelen och på jorden, bryr dig om varje liten människa. Tack att du idag vill låta mig byta ut det namn som andra människor gett mig, eller som jag gett mig själv, mot det underbara namn som du vill ge mig. Tack att det namnet är ett uttryck för din kärlek till mig. 

torsdag

20 apr

”…han är den levande Guden… som evigt förblir…han räddar och befriar, han gör tecken och under” (Dan.  6:26)

I gårdagens andakt berättade jag om Eva som blev frälst en bönekväll på ett ungdomsläger.  Kvällen efter hade vi en ny bönekväll och alla var församlade. Jag satt och bad för Eva att Gud skulle bekräfta sin kärlek till henne på ett annat sätt än bara genom mig och mina ord. När jag satt och bad kom en av de äldre ungdomsledarna som varit kristen under lång tid fram till mig. Gråtande berättade hon att Eva hade kommit fram till henne och önskat att de skulle be tillsammans. Ungdomsledaren trodde att Eva ville ha förbön, men plötsligt började Eva be rakt in i ungdomsledarens egen situation. Eva som absolut inte kunde veta något om hur den här ungdomsledaren hade det, fick tala läkande ord som träffade i hennes hjärta.
Det spelar ingen roll om vi varit kristna länge eller bara en kort tid. Om vi följer den helige Andes maning kan vi få vara redskap för Gud själv och vara hans budbärare till andra människor.

BÖN

Herre, du gör så många under ibland oss, men ibland känner vi inte igen dig i det som sker. Ibland tror vi att det bara är en mänsklig impuls som får oss att göra vissa saker. Men du har lovat att om vi ”frambär ädel metall utan slagg” (Jer. 15:19, 1917) ska vi få tjäna dig såsom mun. Hjälp oss att känna igen din helige Andes maning idag.  

onsdag

19 apr

”Jesus stannade och kallade till sig dem och frågade: ”Vad vill ni att jag skall göra för er?” (Matt 20:32)

Många ungdomar hade varit samlade till bibelläger. Eva var inte frälst när hon kom. Hon hade varit klasskamrat med en av de andra lägerdeltagarna. De första dagarna ställde hon många frågor omkring vår bibelundervisning. En kväll skulle vi ha förbön. Ungdomarna hade fått i uppdrag tidigare på dagen att tänka igenom vad de skulle svara, om de fick frågan ”Vad vill du att jag ska göra för dig?”, den fråga som Jesus brukade ställa till människorna innan han botade dem.  Nu kom de till böneplatsen för förbön i ett särskilt rum. Eva kom och grät när jag satte mig bredvid henne för att be för henne. Jag frågade vad hon ville att Jesus skulle göra för henne. Då svor Eva. Hon sa att hon var så arg på Gud för att han inte visade sig för henne. ”Jag vill att han konfronterar mig. Jag vill inte ge mitt liv till en illusion” skrek hon. Okej sa jag, då konfronterar Gud dig nu och han frågar dig: Är du frälst? – Nej. Vill du bli frälst. -  Ja. Och så fick jag leda Eva steg för steg genom Romarbrevet 10:9 och hon blev frälst. Nästa dag berättade hon om hur hon blivit frälst för alla andra lägerdeltagarna.

BÖN

Jesus, tack för att du tål att bli konfronterad. Du som känner oss precis sådana som vi är längtar efter vår uppriktighet och du möter oss först när vi vågar vara ärliga och sanna; när vi säger det om oss själva som du redan vet. 

måndag

4 jul



”Se, jag står vid dörren och bultar. Om någon hör min röst och öppnar dörren skall jag gå in till honom och äta med honom och han med mig.” (Upp 3:20)

Det här budskapet i Uppenbarelseboken är riktat till församlingen i Laodikeia. Den beskrivs som en ”ljum” församling. Guds önskan för denna församling, framgår tydligt av texten, genom orden ”Om du ändå vore kall eller varm!” (vers 15). Gud vill att hans församling ska ta en klar ställning för eller emot. Ändå förstår vi att församlingen såg på sig själv som en mycket rik församling som inte saknade någonting. Men profetrösten som såg bakom fasaderna manade: ”Visa iver och vänd om!”
Det som förvånar en uppmärksam läsare, är att Bibeln i detta avsnitt beskriver en situation, där Jesus står utanför församlingen och bultar och ber att få vara med. Det förvånar också att budskapet i början vänder sig till församlingen som grupp, men plötsligt i vers 20 får det en annan karaktär och blir mycket personligt ”Om ’någon’ hör min röst och öppnar…” . Det handlar inte längre om ett kollektivt gensvar till Jesus, utan ett personligt. En församling kan aldrig öppna kollektivt för Jesus. Varje församlingsmedlem måste själv öppna sitt hjärta för Jesus. Det är inte heller så, som en del tycks tro att Jesus är den som öppnar dörren. Man hör ibland böner om att Jesus ska öppna våra hjärtan för honom. Han gör inte det. Han bara knackar på. Sedan måste vi, var och en, välja att öppna för honom. Någon har sagt att hjärtats dörr bara har handtag på insidan. Men om, och när vi öppnar så kommer han in och har fest tillsammans med oss.   
BÖN
Jesus, jag vill öppna för din närvaro i mitt liv idag. Kom in och dela den här dagen med mig. Tack för att du vill dela glädjen med mig, och för att du vill dela de svårigheter och utmaningar som kan komma att möta mig idag.