torsdag

22 jun



”… förkunna ordet, träd upp i tid och otid...”  (2 Tim 4:2)

Det var kanske mellan 5 och 7 mammor, som bodde med sina barn på det kristna familjebehandlingshemmet den våren. Gruppsamtalen om kristen tro var ett obligatoriskt inslag i behandlingen.
Så blev det helg och de allra flesta mammorna hade permission. Det var bara en mamma kvar. Jag tänkte att hon kanske skulle känna sig utlämnad, eftersom inga andra mammor skulle vara närvarande vid dagens gruppsamtal. Därför sa jag till henne på lunchen: ”Eftersom det bara är du kvar, ställer vi in gruppsamtalet idag”. Då såg hon på mig med stora ögon och sa: ”Jamen jag då, är inte jag viktig?” Ångerfull, försäkrade jag henne om att hon visst var viktig och vi bestämde att samtalet trots allt skulle äga rum. Och dt fantastiska var att den dagen, i det gruppsamtalet, lämnade den unga mamman sitt liv åt gud. Hon blev frälst.
Ibland är vi kanske alltför försiktiga och är rädda för att vi ska ”pressa” evangeliet på människor. Verkligheten är kanske istället den att andra längtar efter att höra om vår tro, och få lära känna den Jesus som vi tror på. 

BÖN
Jesus, hjälp mig idag att vara villig att berätta om dig och att leva mitt liv så att andra får lust att lära känna dig.

onsdag

21 jun



”Kärleken är tålmodig och god… inte stridslysten, inte skrytsam och inte uppblåst… Allt bär den, allt tror den, allt hoppas den, allt uthärdar den. Kärleken upphör aldrig.”  (1 Kor 13: 4, 7-8)

Uteliggaren hade just kommit in ifrån kylan på det kristna härbärget. Jag såg vårdaren som tog emot honom och jag såg honom. Hon – en modernt klädd ”normal” yrkesmänniska - en behandlare. Han – luggsliten och illaluktande. Han hade just fått avslag av socialen på sin begäran om ekonomiskt stöd. Förmodligen på grund av att han drack. Nu var han som ett förtvivlat barn – ett gammalt, härjat och utslitet barn, som skrek högljutt och förbannade socialen. Jag undrade hur mötet skulle utvecklas. Förundrad såg jag vårdarens förmåga att låta sitt hjärta styra hennes handlande. Hon såg längre än till förbannelserna. Hon såg det förtvivlade barnet, och lyckades med sin medkänsla omfamna mannens uppgivna känslor och trösta det förtvivlade barnet i honom. Gråten stillnade och han kunde lugnad gå till sitt rum.
Man kan träna upp sin sociala förmåga att bemöta andra människor antingen det gäller medelsvensson eller den socialt utstötte, men man kan aldrig utbildas i att ha kärlek. Den måste komma från ett villigt hjärta. Man kan lära sig olika tekniker i mötet med människor, men tekniker kan aldrig trösta ett uppgivet och förtvivlat hjärta. Det kan bara den kärlek som är ”tålmodig och god” (1 Kor 13:4) göra.
BÖN
Jesus, hjälp mig idag att vakta på mitt hjärta så att jag låter kärleken till, och omsorgen om andra ha företräde i allt jag gör.

tisdag

20 jun



”Syndens lön är döden, men Guds gåva är evigt liv i Kristus Jesus, vår herre.”  (Rom 6:23)

En gåva kan man inte förtjäna. En gåva kan man inte köpa. Då är det inte längre en gåva. Vi är alla omgivna av gåvor som vi får böra därför att vi är människor. Livet är en sådan gåva. Varje ny morgon är en gåva som vi alla tar emot, oftast som en självklarhet. Men det finns många gåvor som bara ligger och väntar på en mottagare.
Som kristen har jag fått och tagit emot frälsningens gåva – en gåva som Jesus gett åt alla människor, men som bara kan upplevas av dem som tar emot den. ”Men åt dem som tog emot honom gav han rätten att bli Guds barn…”(Joh 1:12).
I frälsningens gåva ligger också förlåtelsens gåva. När vi tagit emot Guds förlåtelse i våra liv är det en gåva som Gud vill att vi ska ge vidare till andra. Ordet förlåtelse är i Bibelns grundtext nära förbundet med ordet för att ge. Ingen kristen skulle behöva bära på agg emot en annan människa, utan fritt och för intet kunna ”ge som gåva det ni har fått som gåva”.

BÖN
Herre hjälp mig idag att leva i utgivande förlåtelse. Om någon idag skulle behandla mig illa, ber jag att du ska hjälpa mig att med glädje förlåta honom eller henne.